Skriv ut

Stäng

Vi lever i en kultur som ständigt tillbeder förälskelsen, erotiken och sexualiteten. Alla drömmar om passionerad kärlek, där man tillsammans med en annan människa förlorar gränsen mellan sitt eget jag, sin kropp och sin tid. Kärleken är inte enbart ett känslotillstånd utan den är också ett behov, lika grundläggande som hunger och törst.

Att hela tiden söka nya möten med människor är något grundläggande i människans natur som social varelse. Man vill bli till genom en annan människa och det allra viktigaste som händer i förälskelsen – man uppstår i mötet med den andra.

Hur vi väljer vår kärlekspartner är ett av livets stora mysterier och ett mycket spännande ögonblick som kan gå på sekunder eller minuter. Två människor träffas och söker av varandra blixtsnabbt. Ingivelsen blir: Jag kopplar mig till dig! Jag vill smälta samman med dig! Det är en omedelbar känsla av lust och attraktion där man blir fångad av någonting som är speciellt hos den andra. Valet av partner kan delas upp i tre olika typer av val: Det kroppliga valet, det sociala valet och det psykologiska valet. Människor prioriterar olika. För en människa kan det vara det sociala valet som står överst på listan; för en annan kan det vara det själsliga eller psykologiska valet; för en tredje det kroppsliga valet.

Det kroppsliga valet:
Det kännetecknas av att vi omedelbart attraheras av den andra människans fysiska utstrålning. Redan i det första mötet känner man ett direkt gensvar i sin sexuella lust. En känsla som är stark, fysisk och primitiv.
En studie gjord 1990 visade att kvinnor föredrog män med stora ögon, framträdande kindben, fyrkantig haka och ett brett leende (forskarna tolkade dessa drag som uttryck för ”sexuell mognad och dominans” och höga testostronnivåer). Männen för sin del letar efter utseenden som visar på god hälsa, regelbundna drag, bra hy och en fin kropp. Det visar sig dessutom att folk väljer partner med ett utseende som liknar deras eget.

Människor kanske dras till varandra av ännu mera subtila skäl än klädval eller ett vackert ansikte. Det finns mycket som tyder på att vi dras till varandra på grund av lukten. När försökspersoner får känna olika lukter ser forskarna att de delar av hjärnan som bearbetar sinnestämningar, känslor och minne aktiveras.
Kvinnor har bättre luktsinne än män, det beror förmodligen på östrogen. När de känner lukten av en ny man kan de samla fakta om hans lämplighet som partner. Under tvålen, schampot och väldofterna har vi alla en unik och personlig doft (dofttypen), som ett fingeravtryck. Vi dras till dofter som är olik vår egen. Kanske därför att det finns tecken på att dofttypen är kopplad till gener som bestämmer vårt immunförsvar. När vi söker en partner tvärs över dofttyperna kan det alltså vara ett evolutionärt knep för att försäkra oss om att våra barn får ett bredare immunförsvar än vi och vår partner har var för sig.

Feromoner är kemiska signaler som ena parten skickar till den andra för att påverka beteendet. Nyare forskning tyder på att människan inte bara har feromoner utan att de dessutom spelar en betydelsefull roll när vi dras till varandra.

Så utseendet, dofttypen och feromonerna kan alla ha betydelse vid den ”parningsdans” som äger rum mellan en man och en kvinna under den första uppvaktningen.

Det sociala valet:
Lite svårare är det kanske att identifiera det sociala valet. Där handlar attraktionen om möjligheterna till ett socialt liv som den andra kan erbjuda. Känslan blir här: Vi kommer att ha kul ihop. Vi kommer att trivas tillsammans. Vi hör ihop socialt, kulturellt och intressemässigt.
Vi väljer ofta en partner som liknar oss socialt. Det kan handla om utbildning, kultur, ekonomi eller ålder. Men även personliga intressen blir viktiga. Det märks kanske inte med en gång, men blir allt viktigare senare i förhållandet för att skapa en gemensam bas. Har man inte skaffat sig den här basen är det lätt att glida isär, där båda utvecklar parallella liv och tappar bort det gemensamma livet.

Det psykologiska valet:
Det psykologiska valet är svårast att känna igen, men oerhört viktigt i valet av en partner. Det som händer i mötet med den blivande partner är att man omedelbart känner igen sig i det ”inre klimatet”: Du är som jag! Jag har hittat min tvillingsjäl!
Det psykologiska valet handlar om en grundläggande längtan som bottnar i en saknad. En saknad efter själva livet, den fysiska närheten eller sexualiteten. När längtan blir uppfylld kommer livsglädjen. Om den inte blir uppfylld återstår tomheten.
Det magiska i mötet är att man plötsligt möter en människa som man känner igen sig i och som fyller ens mest grundläggande behov.

Förälskelseupplevelsen hänger ihop med att vi utformat en bild i vårt inre, en idealbild av den man eller kvinna som får oss att känna oss älskade. Den idealbild kan vara mer eller mindre mättad av den kraft de manliga och kvinnliga urtyperna (arketyper) besitter. Det är inte bara vilka egenskaper den andra rent faktisk besitter men kanske mera vilka egenskaper jag kan tillskriva honom eller henne. Vilken idealbild vi bär med oss har mycket med våra upplevelser av viktiga personer i vår barndom. Man kan säga att erfarenheter, känslor och bilder av dessa viktiga personer används för att bygga upp inre ”övergripande” följeslagare som kan aktiveras av människor vi möter.
Förälskelsen är därmed snarare en inre händelse än ett samspelsfenomen. Förälskelsen bygger på ett hissnande återupptäckande som är knutet till att gamla viktiga relationer plötsligt kan återskapas i en ny gestalt.
I den romantiska kärleken är de kanske relativt lågt och tillfälligt aktiverade jämfört med läget i passionen där man troligen lever med dessa ”arketyper” ständigt aktiverade.

Passionen:
Alla drömmer om passionen. Genom romaner, dikter och film har passionen blivit beskriven och lovsjungen. Den klassiska bilden av passionen finns nog hos oss alla. De flesta människor längtar efter att bli passionerat förälskade, men det finns också de som skräms av tanken. Passionen handlar om att våga släppa taget och kasta sig ut i känslor som man inte vet var de bär. Det som är tydligt med två passionerade människor är upptagenheten av varandra. Passionen är en extrem stark upplevelse, ett fantastisk tillstånd av att försvinna in i en annan människa och känna hur man förlorar gränsen mellan sitt eget jag, sin kropp och sin tid. Det som gör passionen unik är att man upplever detta tillsammans med en annan människa. Det räcker inte att ta emot, utan man måste också ge och upptäcka varandra i ett ömsesidigt utforskande. Det finns en längtan att hela tiden få vara i den andras omedelbara närhet. Att vara skilda från varandra ger omedelbart en känsla av att vara halv eller att något fattas en. Det är bara i sammansmältningen man känner sig hel. En upplevelse av att äntligen ha funnit något som man alltid saknat.

Den här fantastiska känslan håller ofta i sig några veckor eller månader, ibland längre, och den kan aldrig återuppstå i samma relation och kännas på samma sätt. Om man inte upplever passionen i början av sin relation kan den istället blomma ut senare under förhållandet. Men det gäller att båda två är beredda att släppa taget och öppna sig så att de får fri tillgång till varandras kroppar, uppmärksamhet och tid.

Passionen kan också ha mörkare sidor och kanske sluta i tragedi om det inte är den ömsesidiga beundran och bekräftelse av varandra som dominerar men önskan att äga eller längtan efter att bli ägd. Det kan vara svartsjuka eller att man njuter av att den andra är svartsjuk. Maktutövning och kärlek är lika oförenliga som olja och vatten.

Det är kvinnorna som bestämmer.
Med tanke på hur passiv vi fortfarande tycker att kvinnans roll bör vara under en uppvaktning är det förvånande att höra att forskarna har upptäckt att det faktisk är kvinnan som ”styr” handlandet i hög grad. Det första öppna närmandet görs vanligtvis av mannen – men först när kvinnan skickat ut en rad subtila signaler (blickar, trutande mun, att slänga med håret, leenden, retsamheter och skratt). Kvinnan skickar också ickeverbala signaler till mannen om han ska gå fortare eller långsammare fram i flöten, eller om han ska avsluta den helt.

Förälskelsen i hjärnforskarens perspektiv:
Hjärnmönstren hos förälskade, oavsett kön och andra skillnader, är mycket lika. De hjärnområden som blir mycket aktiva när man ser sin älskade är de som har många receptorer för ”må bra” – signalsubstansen dopamin, som hör samman med motivation och lust. Det är ett av skälen till att förälskelsen känns bra. Andra aktiviteter som utlöser dopamin är rökning och kokainmissbruk. Typisk för den första fasen av förälskelsen är att man klarar sig utan sömn, inte blir hungrig, känner sig upprymd och skärpt. Det är dock precis detta som också kännetecknar kokaineffekten. Att droger och kärlek använder samma vägar kan vara en del av orsaken till att missbrukare har så lätt för att ignorera dem de älskar och väljer drogen istället.

För en del människor som har färre dopaminreceptorer i hjärnans kommunikationscentrum övergår den enkla önskan att vilja göra om det som känns behagligt med tiden till att man vill göra det oavbrutet. Resultatet blir en missbrukare, t.ex. matmissbrukare eller knarkare. Kanske personer som tvångsmässigt letar efter nya förälskelser – ofta på bekostnad av andra relationer – bokstavligen tänder på kärlek?

Två andra signalsubstanser ökar i hjärnan vid förälskelse. Den första är fenyletylamin, ett naturligt amfetamin som gör oss gladare och har ett naturligt samband med lust. Den andra är noradrenalin. Denna substans hör vanligtvis samman med nödsituationer och gör att blodtrycket och pulsen stiger, och att man blir handsvettig och helt inriktat på den älskade.

Signalsubstansen serotonin sjunker till en nivå som hos den som lider av tvångssyndrom. Låga serotoninnivåer kan vara skälet till att det är så lätt gjort att man blir osäker när man inte speedar fram på kärlekens häftiga ”uppåttjack”.

Hormonet oxytocin befrämjar nära förbindelser, vilket märks bäst mellan mor och barn, men också mellan sexualpartner. Det finns hos vissa däggdjur ett sätt honan knyter an till hanen, och det beror på oxytocinet. Hos samma djur utsöndrar hanen vasopressin, som tas upp i de områden av hjärnan som hör samman med lust och belöning. Han uppfattar att hon lukter gott och olikt alla andra och får samma belöningskänsla varje gång han känner lukten av henne. Det är det som gör honom trogen.

Testosteron är det hormon som främst ligger bakom den sexuella lusten hos båda könen, och båda könen uppvisar en ökning av testostronnivåerna under tiden de är sexuellt aktiva.

Det vi ser som den första uppblossande kärleken är alltså i grund och botten resultatet av en kemisk cocktail, som liknar många av de upplevelser man har vid drogmissbruk.
Man kommer till att tänka på Wagners opera Tristan och Isolde och den magiska drycken som förde samman de båda älskande. Oavsett vad Wagner hade att säga om saken tror jag inte längre de fick samma aperitif. Isolde drack en slurk oxytocin men gav listigt Tristan vasopressin.

Källor:
Malou von Sivers , Lennart Lindgren: Konsten att hålla ihop. En handbok i kärlek. Bokförlaget Forum. Stockholm. 2006.
Björn Wrangsjö: Leva tillsammans. En bok om parrelationer. Natur och Kultur. 2004.
Dr Marianne j. Legato: Varför kvinnor alltid kommer ihåg och män alltid glömmer. Lär dig förstå det motsatta könet. Prisma. Stockholm. 2007.

Carl-Erik Voss
Ödåkra läkargrupp
2008-10-04