|
Att flytta ihop - Vi-bygget.
När passionens glöd falnar fortsätter man att foga ihop sina gemensamma liv. Det
är en process som fortsätter hela relationen om än inte lika intensivt.
Hittills har mötet i relationen varit fysisk och psykologisk. Men nu vänder sig
paret ut mot verkligheten för att satsa tillsammans i det sociala livet. Detta
varar från några månader till några år.
Det finns en stark ambition att hitta den gemensamma plattformen. Det är ganska
konfliktfritt och präglat av tolerans.
Under den här tiden flyttar vi ofta ihop, skaffar oss gemensamma vänner och
hittar ett gemensamt vardagsliv. Ibland föds också det första barnet.
När paret för första gången går ut och presenterar sig för världen är båda
väldigt känsliga för kritik eftersom de fortfarande befinner sig som i en kokong
där allt är idealiserat. Ännu har de inte börjat syna varandra i sömmarna. Om
vänner och bekanta kommer med sin kritik för tidigt skapar det ofta stor
besvikelse.
Att ge sig ut i verkligheten kan vara extra komplicerat om man har levt i starka
sociala strukturer: Starka vänskapsband eller starka band till föräldrar eller
syskon som utsätts för konkurrens om uppmärksamhet. Eller barn från ett tidigare
förhållande.
Tänk på att:
-
Undvik att utsätta er för kritiska personer i er omgivning i
onödan. Låt dem vänta till sist.
-
Möter ni kritik så markera tydligt att detta inte är
acceptabelt. Det är viktigt att visa på vems sida du står.
-
Observera att den konflikt man inte vågar ta med sina
föräldrar får man istället ta med sin partner.
En viktig fråga är: Vilka är våra gemensamma intressen? Om det skulle vara så
att den andra inte engagerar sig i inredningen av hemmet, så är det bättre att
fokusera på andra gemensamma projekt än att slita ut sig på att dra in någon som
inte vill.
En komplicerad omständighet kan vara när den ena parten flyttar in i den andras
bostad, eller om den gemensamma bostaden ägs av den ena parten. Dessa frågor får
man redan från början ta upp till samtal, så att man träffar ett beslut där båda
känner sig delaktiga. Risken är annars att den ena parten kommer att känna sig
utnyttjad. En möjlighet kan vara att den som inte äger bostaden blir ägare till
något annat gemensamt.
Vardagsrutiner:
I vardagsrutinerna ligger det egentliga livet, de är centrala för upplevelsen av
samhörighet. Tänk på att bygga en social gemenskap runt måltiderna. Om var och
en äter på olika tidpunkter leder det lätt till att man utvecklar parallella
liv. När vi bygger ihop vårt vardagsliv dyker diskussionen om roller också upp.
Vem är det som bestämmer i förhållandet? Vem tar mest ansvar för t.ex. städning,
matlagning och inköp? Hur medvetna var vi när vi delade upp ansvaret? Hur
flexibla kommer vi att vara när förändringar måste ske? Ju mer medvetenhet det
finns om ansvarsfördelningen under den första tiden, desto mindre konflikter i
framtiden.
Det finns två huvudfrågor under vi-tiden. Den ena handlar om att det blir
obalans där en tar för stort ansvar. Den andra handlar om maktkonflikt där man
strider för mycket om vems vilja som ska gälla.
Fördjupningsfasen:
Det som händer efter ungefär 2-3 år tillsammans är att man börjar längta
tillbaka till sitt liv utanför relationen. Det är nu förälskelsen avtar och
relationen går in i nästa fas och fördjupas.
Man börjar upptäcka den andras skiftande sinnesstämningar. Där det är viktigt
att förstå att man måste dela varandras känsloliv till en viss gräns. Det
handlar om att bli insläppt i en annan människas liv och om att bli sedd.
En tid då man skiljer ut sig från varandra, men ändå vill fortsätta att leva
tillsammans. Det här är en svår tid för många par. Samtidig är det också den
mest utvecklande för relationen. Den stora uppgiften är att söka sitt eget jag
igen samtidig med att man håller kvar ett vi med den andra. Samtidig som ni båda
fortsätter att bejaka varandra i Vi-bygget börjar ni nu också avvisa varandra
och den gemenskap ni byggt upp. Här hittar ni varandras starka och svaga sidor.
Man kan säga att man på ett sätt uppstår som en ny person för den andra igen. Ni
tvingas alltmer sätta er ned och ha fördjupade samtal med varandra. Det är bra
att ta tag i dessa svåra samtal och lösa frågorna, annars riskerar ni betydligt
större problem senare.
Det är nu man lär varandra att känna på djupet. För många är detta en
livsavgörande fas där existentiella frågor ställs på sin spets: Kommer jag att
bli älskad som den jag är? Duger jag även i vardagen?
Par som inte bryter sig loss och försöker hitta tillbaka till sig själva igen
riskerar att få en instängd relation som i längden kan kännas låst och
händelselös. De hamnar i en sluten beroenderelation.
Vardagskonflikterna:
När det gäller att organisera vardagslivet är det bra att bestämma vem som tar
ansvar för vad. I den här fasen kan man dra nytta av sina olikheter. Det är runt
olikheterna som det kommer att uppstå dynamik och energi. Genom era olikheter
kompletterar ni varandra.
De vardagspraktiska frågorna handlar om mer än att städa, tvätta, laga mat,
handla in. Det handlar också om hur man tar hand om sin ekonomi, sitt sexliv,
sina relationer till andra och hur man talar med varandra.
När det blir konflikter runt obalans beror det ofta på att det finns en känsla
av att den andra inte lyssnar på vad jag längtar efter och saknar.
Om man inte kan komma överens om hur mycket tid man lägger ner på arbetet i
hemmet får man tillämpa en annan metod. T.ex. sätta sig ner och räkna timmarna
(undvik att göra detta i en konfliktsituation, det är mycket bättre att göra
detta under en lugn och harmonisk period).
Maktkonflikter:
Maktkonflikter uppstår när någon i förhållandet känner sig som förlorare och
känner att den andra inte lyssnar.
Det finns två sorters maktkamper: Den öppna och den dolda.
I den öppna maktkampen strider båda med öppna medel: Du bryr dig inte om vad jag
säger eller tycker. Du lyssnar inte på vad jag känner! Du bestämmer och styr
över mig.
Den dolda maktkampen förs med vapen som surhet, tystnad, man undviker
blickkontakt och samarbete. Det leder inte till högljudda gräl, utan istället
till att stämningen bli dov och laddad. På ett särskilt område är den dolda
maktkampen vanligare än den öppna, nämligen på det sexuella området, eftersom
det oftast är känsligt att tala om missnöje med sex.
Har man obalans och olikhet i sexlivet måste man tala om hur olikheterna ska
hanteras även om det är svårt. Gör man inte det, riskerar man att missnöjet
kommer ut i något helt annat som sedan är svårt att förstå roten till.
En av de viktigaste orsakerna till skilsmässor är egentligen inte konflikter
kring enskilda sakfrågor, t.ex. sex och vardagsliv, utan vilken attityd vi
tycker den andra har när vi försöker lösa problemet.
Hur fungerar våra personligheter tillsammans:
Det gäller att hitta ett fungerande samspel. Lösningen ligger i att få igång ett
samtal om hur det ser ut, så vi har samma bild av vår relation.
Olikheter är inget problem, utan det är ert sätt att se på varandras olikheter
som ofta leder till problem. Ibland är det bra att ha makt och vara styrande.
Men det är lika viktigt att kunna vara följsam utan att känna sig underlägsen.
Dessutom måste man kunna ge och ta emot uppskattning och kritik.
Den ilska och det missnöje som vi inte tar hand om i vårt yttre gemensamma
samspel kommer att flytta till den inre bilden av den andra, eller leva som
demoner som kan få orealistiska proportioner. Det negativa biter sig fast och
man kan inte kvitta det negativa mot det positiva. Det negativa måste ut i
samtalet.
För att hålla kärleken levande krävs att man ger sin partner uppskattning, att
man visar sin åtrå och ger varandra komplimanger. Kritik ska vara saklig och
inte nedvärderande. Sättet kritiken framförs på är också beroende på hur skör
självkänslan är, vilket hänger ihop med vilka erfarenheter man har med tidigare
relationer. Självkänsla är en färskvara och därför måste man visa sin
uppskattning dagligen.
Lika viktigt är att vara närvarande och öppen både fysisk och mentalt.
Tillgänglighet visar ofta ett könsbundet mönster. Kvinnan söker och vill in i
mannens psyke, men känner sig oftare utestängd. De problem hon vill ta upp
handlar oftare om att han inte är närvarande i samtalet. Mannen, å sin sida,
vill in i kvinnans kropp. De problem han vill arbeta med handlar oftare om
bristen på sexuell kontakt.
I samtalet måste vi komma fram till en balans mellan närhet och distans i
förhållandet. Hur mycket tid ska vi ha tillsammans? Hur mycket tid vill jag ha
för mig själv?
När det utvecklats ett krav- och avvisande mönster är lösningen att båda inser
att behoven krockar och att de börjar tala om hur situationen ser ut ( Hur ser
mitt behov ut? Hur ser ditt behov ut? Hur ska vi hantera det här?).
Att vara mogen i det här temat handlar inte bara om att känna sig fri och
självständig utan också att stå ut med känslor av att känna sig bunden, instängd
och att inte kunna leva ut det som man själv har behov av. Det ska kännas bra
att uppoffra sig till en viss grad utan att känna sig utnyttjad.
Ibland klarar den ena inte av att säga nej till orealistiska krav, kanske på
grund av skuldkänslor som gör att hon känner för stort ansvar. Den som tar
ansvar för den andra känner att denna saknar redskap för att ta hand om delar av
sitt liv eller sina känslor. Risken är att det här paret kommer att tappa bort
vad som är rimligt att man gör för varandra. Den som tar merparten av ansvaret
kan komma att känna sig instängd i förhållandet. Denna känsla av instängdhet kan
ge sig uttryck i t.ex. otrohet. Otrohet blir ett sätt att känna sig fri att
uttrycka sina behov.
Om relationen är obalanserad gäller det inte bara att den styrande måste bli
mindre dominant utan också att den som fogar sig måste våga ta en konflikt.
Den som blir dominerad har en skyldighet att begränsa den andra och skydda sin
egen identitet. Den som dominerar har en skyldighet att ta ett steg tillbaka när
den andra kliver fram och markerar en gräns.
Leken har sitt eget värde, också mellan vuxna. Den har egenskaper gemensamma med
den villkorslösa kärleken, spontanitet och villkorslöshet. Det finns ingen
prestation, inga särskilda krav, inga uppgjorda mål. Den skapar en behaglig
känsla, är vitaliserande och samtidigt avkopplande. Man känner att man är i takt
och kontakt med varandra.
Den villkorslösa kärleken ges utan avsikt att få något tillbaka men ger ändå
näring, inte bara till den som får del av den, utan också till givaren själv.
Det bästa man kan göra för sig själv är att hålla sig öppen för detta flöde. Då
är jag som mest verklig, autentisk och i en mening både skyddslös och skyddad
samtidigt. Jag är nära tillvarons mening och närs av denna närvaro.
Källor:
Malou von Sivers, Lennart Lindgren: Konsten att hålla ihop. En handbok i
kärlek. Bokförlaget Forum. Stockholm. 2006.
Björn Wrangsjö: Leva tillsammans. En bok om parrelationer. Natur och Kultur.
2004.
Dr Marianne J. Legato: Varför kvinnor alltid kommer ihåg och män alltid glömmer.
Prisma. Stockholm. 2005.
Andrew G. Marshall: Jag älskar dig men jag är inte förälskad längre. Prisma.
Stockholm. 2007.
Carl-Erik Voss
Ödåkra läkargrupp
2008-10-25
|